Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Wilh. Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
At ey gå från min dygd, mot Rom att trogen bli, At älska er och dock stå staden tappert bi,
At likna all den dygd, som jag hos er tillbeder,
At väl förlora, men likväl förtiena eder.
Tullia.
Skall då till evig tid .. .
Titas.
Printze8s, jag ber om nåd, Min svaghet skona och mitt blinda öfverdåd.
Förlåt det bjerta, som sitt eget upsåt ratadt,
Det hade större tröst, när det af er blef hatad t.
At fly eir följa er, är begge alt för hårdt;
A t lefva atom er, och för er, lika svårt:
Jag dör om någon an ert ädla hierta vinner.
Tallia.
Jag än förlåter dig, da mig än villig finner.
Titus.
Väl, om ni älskar mig, ni rommerskt hierta bär, Och mer än drånning, om vår frihet blir er kiär. Till hemgift gifven mig för kungatron och prydnad Ren kiärlek till vår stad och våra lagars lydnad.
Tag Rom i dag till mor, till man tag dess försvar, Des frihet till er trohn och Brutum till er far.
At af ert ädelmod Rom måtte vunnit blifva,
När kungadottren vill åt staden frihet gifva.
Tullia.
Hvad? Skall jag nu bedra?
Titus.
Min ifver mig förfor.
Bedrägeri och fiärd till nedrigt sinne hör.
Jag vet hvad fader är, des våld jag ey inskränker,
Jag vet, jag älskar er och på mig sjelf ey täncker.
Tullia.
i
Ach, vörd* doch det blod, hvaraf jag lifvet fådt. XJ: 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
