Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Wilh. Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Titus.
Skall jag då gie mit blod, min far och land til) spott?
Tollia.
Min kierlek tystna må, at otack mer ey hora.
Siette inträdet.
Brutus, Aron, Titus, Tullia, Messala, Albin,
Proculus, Vackten.
Brutus (till Tullia).
Printzessa, nu år tid till resan anstalt göra.
När som den första storm utöfver staden gick,
Jag åt Tarquini folck er icke lemna fick.
Et ömsint fadersmod han då ey för er dragit,
När lag och Rom till träts han lasters afväg tagit.
Uti vårt elend han sin egen dotter snärdt,
När han ey förr än nu er utaf oss begiärdt.
Förlåt om gamla sår jag tyckes har oprifva,
Se’n jag er far bortdref, bord’ jag er fader blifva.
Men res, printzessa, nu till kungatrobn, I får,
Giör at den stadze på rättviso grondad står.
Lyd edra lagar sjelf, om andra dem ska lyda,
Betänck med rädslo hvad en crona månd betyda.
Om baler smickermun ert hierta vill bedra,
A t minsta afsteg från rättvisans vägar ta;
Om högsint envåldsmackt vil er från lagen leda,
Så kom vårt Rom ibog, mins Tarquins straff och sveda Den eftersyn, som man uti vårt Rom fådt si,
Skal kungars läxa och all verldsens lycka bli.
- - - (till Aron.)
Vårt fria råd vil er den nåd och ähra giöra, .
At bruden till sin far och kiära brudgum föra.
Til porten Proculus med eder följe gör.
i
Titus (långt ifrån stående).
Ve mig, at svaghet mig så i förtvifian för!
(vänder sig emot Aron.)
Hor, herre, litet.. . ach, jag kan det aldrig lida.
(Brutus och Tullia gå bort med sitt följe. Aron och Messala bli qvar.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
