Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Wilh. Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ach, öfver timan, som oss knapt förunnad blef, Den timan den ni sielf oss, berre, foreskref.
Titos.
Den jag er foreskref?
Aron.
Jag eder begge unnat Et bättre ode, det ni ock fortiena kunnat.
Så rener kierlek jag med sällbet gierna såg Belönt. Men, berre, kom det aldrig mer i bog.
T itu s.
Så har du, grymma, sed t min svaghet och vet säga, Hur du såg Titi mod till ömse sidor väga.
Gå, falska vittne af den vekhet, hos mig bor,
Och säg man åt din kung hvad frö uti mig gror. Säg de tyranner, dem jag med min band har vunnit, Hvad tårar inför er ur mina ögon runnit
Men säg derbos, när jag som mäst i tårar står, Ey ni, ey hennes dygd elf skiönhet något rår. Jag qväfver mitt begiär, jag rommersk frihet niuter, Och Tarquins dotter mig i ingen snara sluter.
Jag segrar öfveralt och trygt vid gudar svär At strida mot ett blod, för det jag kierlek bär.
Aron.
Den sorg ursäcbtar jag, som så ert hierta mördar,
Det slut, ni fattadt, jag ock i min bortgång vördar, Jag ökar ey ert qval, tar mig det beldre an.
Hon dör af sorg, det är alt hvad jag säija kan. Farväl.
Messala.
Ach, himmel!
Andra ixvtrftdet.
Titus och Messala.
Titua.
Nei, jag skall så mycket giöra, At skiöna Tullia man ey skall från mig föra,
Jag vågar gods och lif at hålla henne qvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
