Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck d.y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det höga konga-huus
Och ridderskapet väna,
Att de, samt flere lias,
Mig gunstig öron läna.
0, gode Jofur, var doch icke längre vreder!
Gif Locke Laufaison ej mera hvad han beder,
Som varit här så arg, och legt en blinder kar
Att röfva Nanna bort, som nordens deja var.
Bind Merkur fara ned att henne ta tilbaka,
Och med sin snälla staf få Thor igen sin maka,
Som Modgudur ej mer vill släppa ifrån sig,
Förr än hon får en viss befalning utaf dig.
Om intet meer? Lätt mig nu honom få besvära,
Som vet hvad hiertans sorg vår kong och alla bära
För Stjge systrar skuld, som giordt de läppar blek,
De under purpur sitt doch aldrig dolt nå svek.
Så flyg nu Merkurs-man till Atle, Nordens koning,
Bed, som du bäst har lärdt, han med sin frumor drotning,
Samt Ing ve, maior och de nympher af sitt hof,
Täcktz hedra nu den act, i hvilken jag fått lof
Dens lefnad lalla fram, hvars dygd jag ej kan siunga:
Ty hvad som himmelskt är, vill ha en himmelsk tunga.
Ja, lefde Linus änn och Orpheus, de två
De kunde qväda nog, det jag ej finner på.
Vår Homer vore och där till fast bättre mogen
An jag och andra fier, som tiena mer tiil plogen.
Ty fast jag ofta drömt i Aons blomster-vald,
Har doch Apollo stads mig nekat bli en skald.
Och hvad jag fikes änn ur Aganippe hösa,
Vill Pegasus doch ej med mig som andra slösa:
Ty när jag flyga vill, så går han fot för fot,
Och ber jag honom stå, så rasarn tvert emot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
