Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck d.y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sen har den vena-bild sin ell alt mera skirat,
Ocb så sit rum uti det höga faste sirat,
At ingen stierna kring vår Atles bufvud ståt,
Som uti lyster bar mot denne kunna gåt.
Så at vår Baldur sielf, utaf des lof betagen,
Fast högre längtat bar, än fogeln efter dagen,
At se de fagre lios uti sit land gå op:
Om hvilket til at nå ban giort sig länge hopp.
Ty gynte Jofur och den tapre nordske bielten
Med det han loste up de tvenne stora bälten,
Som den gudinnan in ha slutit i sin kretz,
Men släpte henne straxt at ställa Mars til freds,
Som har ändå ey väl sin vapen här lagt neder.
Ocb Ake-Thor, som sig nog länge visat vreder,
Har föga hållit up at dundra såsom förr,
Ja, Janus bar om sig knapt slutit någon dörr,
För än den vena-pilt med sine gyllend pilar
Skiöt til den hielten, som i Norden rår och hvilar,
At ban en sveda fik ner vid sit vänstra bröst,
Den Venadis alt mer forökte mot sin tröst,
Til des han sände ut til den Diana kyska,
Som då i Danmark var, och icke hos de tyska,
Med bön, hon ville docb sig visa nu den gunst,
Och komma öfver til en krank af älskogs brunst.
Na fast den Dia-mö tänkt altid ogift blifva
Och bland den jungfru hoop sin tid med jagt fördrifva;
Doch som det och var svårt om vintern så at gå:
Ty foll det henne in hos Astril läger slå.
Och gick det vena-bod så henne straxt til bierta,
Att bon der öfver fik et lika sår och smärta,
Som bragte henne til at lägga bogan ner
Och ey så ensam i de parkar jaga mer.
XII: 4.
%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
