Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck d.y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De böllo alle et: ocb tyktes dem väl vore,
Om bon fik lefva qvar hos Madur sin den store,
Som henne bolt så kiär, som Menelaos väl
Helena, den han mer bar älskat än sin siäl.
Doch slogs det råd omkul utaf de norner snilla,
Som ville utaf alt, som sades, intet gilla,
Men stodo trägit på, at hon måt kallas opp,
Emedan bon docb var så siuklig til sin kropp.
Ty bådo de om lof at få bit neder sväva.
När de nu finge ja, begynte Päon bäva,
Som ståt dem hårt emot och giort sin bogsta flit
At hindra Atropos, som kom så grymmer hit,
Ocb sade öfverliudt, bur Gefjon nu var rådder,
Ocb Juno länge sagt, fast hon ey blifvit trodder.
Då ifrads Jofur högt ocb svor, det skall ocb ske,
At hvad de intet trodt, det sku de ey få se.
Han ropar: Merkur flyg, var snar, far du dit neder,
Och biud dem hasta sig, ty eljest blir jag vreder.
Jag bör alredan at Diana när är död:
Var fort, tag henne hit, at hon ey lider nöd.
När Merkur kommer ned ocb talar med Diana,
Så skyndar ban uppå, som är hans gamla vana.
Han frågar henne straxt, om bon ocb är til freds
At följa bonom up, så är ban bel til reds.
Hon svarar: Jag är nöjd med all min faders vilja,
Fast jag har mäkta svårt mig från min Mannur skilja,
Ocb från de guda-{>arn, som jag med honom har;
Doch ha de ingen nöd, de ba en mäktig far.
Då brusto alla at i tårar, suck och qvida,
Och Mannur lad sig ned in till Dianas sida.
Hvad de då hviskads vid, lär ban sielf veta bäst,
Samt ocb de englar små, som såto bonom näst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
