Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck d.y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, alla gudar ha sig så der ofver fägnat,
At och den högste sielf alt sedan låti rågnat
Sit bimle oektar ner och skankt oss sådan frid,
Som hela fiket än sig hiertligt gläder rid.
Men ach! när man en tid förnöt med frogd och sånger,
Och Juno väl har bielpt Diana några gånger,
Stal grymma ödet sig in i des kammar fort
Och tog straxt fyra af des guda-soner bort
Då oktes sorgen, som Latonas döde-minne
Så diupt har plantat in oti sin dotters sinne.
Den Veoadis doch bordt med sina skona hår
Fast vida drifva ut med fråsse-pinan svar.
Ty vart et sorge-skri, et skri som väl kund horas
Så långt som man ocb vet at Merkurs bod plå foras;
En sorg för alla dem, soro Isis svurit tro,
Ocb uppå Atles ö än bygga, bo och ro.
Och fik Diana då en sådan knyck i hierta,
At ey til bota stod des stora sorg ocb smarta.
Apollo, Påon och den vise Machaon
Försökte väl al ting; men sågo föga mån.
De kunde henne ey i förra ståndet bringa,
Ty skul hon ha nån ro, mått bon sig der til tvinga.
Mot alla var hon doch så nådig, from ocb god,
Som hon haft ingen sorg. Stort prof af gudo-blod!
Som alvijs Jofur doch, Dianas egen fader,
Vål märkte at hon ey nu mera var så glader,
Som hon för detta var, när hon de englar fåt
Och med sin Cephaler ibland at jaga gåt:
Så bod han Merkur nu de bote-gudar båda,
At hora utaf dem, hvad stode här til råda,
Om och Diana, som hans kiäre dotter var,
Väl måtte längre än där nedre lefva qvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
