Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck d.y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så skal och Elohim dit rikes skeptrå kröna
Med ymnoghet af godt, at o van det skal röna,
Ocb såja: Ach, bur val går i det Svia>land!
Der sielfver Gud alt godt dem gifver af sin hånd.
Sist vånde hon sit tal til sina dötrar kiåra,
Och sade: När och I en gång få konglig åra,
Så viser eder ey i later stålte så,
At I den ringa bår förachten ocb forsmå.
Hvad dygden lårer er, det låter eder såja;
Hvad henne år emot, I måsten noga våja.
Den beige andes ell låt i er biertan gro,
Så få I alla dar ert nöje och er ro.
Ocb mådan hon ånnu så talar med den lilla,
Begynna mer och mer de pärle-tårar trilla
Som rågn från himlen, når det faller dråppevis
Ocb solen tvingar starkt ur trän det klara glis.
Ty grep det Minur an, at ban rät segnad neder
Och vart så blek som lårft, i det hans alla leder
De blefvo stela af en biertans angst och nod,
At ingen annat såg, än han nu sielf var död.
Docb qviknar åter vid, i ty Diana talte,
Och med sit guda-tal straxt honom så hug-svaite,
At allom tyktes bår, som han af hennes munn
Nu fick det lif, som hon sielf miste samma stun.
Achive, hvad hierte-qval! Han ville henne fatta,
Men hon forsvan så snart utur hans ögon matta,
At når han mente bäst sig famna henne om,
Var skuggen man igen, och kroppen stel och tom.
Snart vart han åter lik det lik som låg der inne.
Då alla blefvo som de kommit från sit sinne,
Och vart så hastigt tyst; men straxt et fasligt skrik,
I det hår syntes som af et bli tvenne lik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
