Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck d.y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Cl
Bland dem man nu med sial Ulrika vår kan nåmna
Som större dygdeprof, än desse viste lämna,
Ty freden ser man docb bär ofta rosta ner
Den värja, som en väl kund eljest visa mer.
Klar är hon nu för slijkt, som stadighet i kläder,
Dem hon ey bytte om med allehanda väder;
Men skulle hon ibland bär visa något stort,
Så drog bon dem uppå, som den det nödigt giort.
Alt bvad Ampbion lärt ocb mast Arion prisat,
Der med bar hon och sig mång ledig stunder lisat;
Sen vant bon melos ocb, det är, det liufve mål,
Som våre skalder lärt på Pindi klinten hål.
Förntan det bon var i stora dygder pröfvad,
Fans bon ej mindre och i vackra slögder öfvad,
Som kropsens vighet mer än siälens ell gå ann,
I hvilka bon också sin like icke fann.
Ty ingen idrott var, som hennes stånd kund tiäna,
Och höga kongabarn sig roa vid och väna,
Som bon ey viste rätt så väl som någon jarl:
Dem hon och efter hand bar yppat för sin Carl.
Ocb fast bon icke lärt utaf Apelles rita,
Var bon dock väl så fin som Zeuxis med sin krita,
Ja, hvad som mera var, det intet lif har fått,
Satt hon så liflligt af, som det sig rört och gått
Diana var hon och i snällhet till att jaga,
Ty när det bar åstad, ocb andra sig än laga
I ordning och till reds, har hon alredan fält
De diur, som märkte ey des koja eller tält
I ty hon hafver vähnt i skogen sig att följa
En vaker drake, som hon artigt viste dölia,
Till des man äntlig fick så diuren låcka ur
Des giömor och dit fram, där draken låg på lur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
