Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck d.y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som sputade så bett med blixtlikt tordons dander,
Bland bagel stenar ell, så ofvan sig som onder,
At intet vill-bråd slapp, som ati sigte kom
Ocb viste icke straxt som liung-eln kasta om.
Mot riddare har bon och vågat sig att taga
Den seger-krants de plå med lantzer efter jaga:
Hon tog den bortt; ty biir des lof ey neder lagt,
Men med de Hilders pris i diupa runor bragt,
Och med Hesperides i dygdens Löne-lundar
Hår evigt kommen hog; ty som jag saken fnndar,
Ha ocb 8per-ridare bär varit tappert folk,
Som hälre vunnit pris med lantzer an med dolk.
Så blef hon veriden klar, ocb har det loford vannit,
Att uti bennes siål all dygd sin bvila funnit;
Nu år hon klar hos Gad, som hår alt stadigt var,
Barmhertig, gudlig, from, förståndig, hög ocb klar.
Men hvad, år jag så dierf, och tånker kunna nämna
De många dygde-prov, hon oss bar velat lämna,
Som var en spegel klar för alla konga-hof,
I hvilken dygden sielf bar nått si tt måsta lof?
Hur bugnar dctta oss? Fast vi ha orsak qvida,
Att alla i des död så mycket ondt sku lida,
Ocb se de hånder nu så stela på des brost,
Af dem så mången doch haft all sin hielp och tröst.
Ja, måste man ey se de läppar ntan rorsel,
De kinder bleka, och de öron ntan horsel,
De ögon atan ell, som förr som solen fin
Uppå des himmel lyst, när hon som klarast skin,
Den tnngan vara starnm, som med de läppar röda
Tilförne tröstat ha så många sinnen blöda?
Ä och de öron ey nu döfva, som doch stads
De armas rop ha hört, och stält dem helt till freds?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
