Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck d.y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock är min bon nu forst, förr än jag börjar röra
Så hög och vichtig sak, then månge tvistat om,
Fast ther uthi ännu ej blifit slut och doro,
At alle mina skiäl oväldigt täckes höra.
Uthi tben belga skrift så finnes ordet urtm,
Ibland allena och ibland ther satt i hop
Med annat ord af vigt ocb ej i mindre rop,
Men ther emellan tum, som slutes tå med thumim.
Om vau är ingen tvist, på svänska just thet samme,
Som våra göthers au ocb nu vårt giangse cL,
För hvilcket giärna och ej skrifves utbaf få,
Tbet ett med tyskars auch nu offtare är framme.
A t urim är af or, enär thet sägs om flera,
Som liusen uthaf lins och arin uthaf ar,
Kan intet tvikas om, fast roten än är qvar
I vårt ocb theras språk, men dels gått oth med mera.
At or och med vårt ar är ett, kan ingen neka,
Ej mer äu urtm med vårt artn lika så,
Ty begge märcka lius; dock värre hitta på,
Hvart urtm, bundit hop med thumim, just vil peka.
Få Ahrons ämbetsskiöld tros begge hafa setat,
Och när en fråga var af värde och af vigt,
På tben man tå af Gud ett vist svar giärna tigt:
Af klart skien prästen ja, af matt sitt nej utletat.
På landet här hos oss man får än dylikt spörja,
När brudens hufud-skrud, af äcbta stenar rik,
Tben dagen glindrar klar, skall hon eij blifa lik,
Ej heller han; men om the dunckla, får en sörja.
En Spencers mening jag här giärna låter fara,
I ty tben strider mot Gudz klara ord och bod,
Som ej af bilder tål få söka svar ocb råd,
Men väl af prästens mun, tber Gud så täckes svara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
