Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Georg von Brobergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han bar och ej beboof at Hcrculs klubba lähna,
Ocb sig til någons tvång der af til at betiåna,
Men brukar andre grep ocb ar i alt subtil,
At förr n man veet dår af, så bar ban med sin pijl
Ens sinn’ och bierta qvåst, at man ej läkt kan blifva,
Forr’n man sig til hans trål och fånge måtte gifva,
At blifva bunden fast med kiårlekz fasta band,
Som ingen förr än do’n upiösligt giöra kan.
Så stor är Astrilds macbt, så fijne hans practiquer,
Hvar med han öfver alt at stiffta kiarlek fijker.
Ja ingen li ungand eld, som blixtand farer fram,
Man emot Astrilds krafft och vårkan lijkna kan.
Exempel bar man väl, att li un g-eld bafver varit
Så penetrant, att den en skinsäck genom farit,
Ocb pen’gar smält i hop, som voro dåruti,
Dock att man intet febi på eåcken kunnat sij.
Man veet ock väl, att ban de störst* och starcksta trana,
Ja ofta eeken med, som diuren skjdd piår låna,
Har klufvit ändalångz från topp til nederst root,
Så at fast ingen ting bans tnackt kan stå emot.
Ja, många ä’, som tro, en sårdels vigge vara,
Som uti liung-eld piar slå ne’r ocb genom fara
Hvad som i vågen står och diupt i jorden gåå,
Och sån i några åbr alt småningom opståå;
Men vare hur det vil, om det så år re vera
Med viggen eller ey, så kan dock Ast ri ld mera
Utbråtta, når som ban två hiertan smälter så
I kiårlek8-degélen, att ett blijr utaf två.
Han klyfver ock i tu, så att dens balfva biårta,
Som brinner af hans eld ocb plågas af dess smärta,
Är balft i ägarns bröst, men andra hälften är
H008 den, han til sin vän ocb läkedom begiär.
Så kan ban tu til ett ocb ett til tvenae giöra,
Hvar om man ocb nu prof i Masterland får böra,
I det bans liung-eld har en vaeker eek så svedt,
At både Linn g ock Eek nu skola blifVa ett
Den eeken, b vilken förr af Anders bågnåth blifven,
Hon är nu åter gen i Anders vårjo gifven,
Ocb Anders, som bår til i ensambeten gått,
Har nu vijd denne eek dess roo och bvijla fått.
Sålunda bafver ban nu lyckligt öfvervunnit
Mång ledsam dag ocb stund, som han tilförtoe funnit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
