Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Georg von Brobergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ocb de förnimma måst, som än med Hercuil stå
Tvehogsøe, bvarest de sin’ pålar skole slå,
Hvars sin ae medlertijd båd’ af ocb till sa vanckar,
Lijk som ett skiepp i sion förutan styr’ ocb anckar
Af bollior hijt ocb dijt blijr kastat af ocb an,
Att det år stundom når* ocb stundom långt från land.
Ey annars går det til med dem, som vilja syffta
Och kuxa sig i kring, har de sku blifva giffta;
De ståå i vankelmod hvem rådligst vara må,
I åckta vånnevahl at fåsta bagen på.
De villja, villja ey, de villja ey, de villja.
Och ändra* bland sitt sinn* forr’n de gåa oth en tillia.
De villja våxel-vijs sin villjäs vederspebl,
Och både ja ocb ney haa dår i lijka debl.
Ja Evæ döttrar kund*, om ingen ville stickna,
Man understundom väl med lyckte-gubben lijkna,
Som flyr alt mehr ocb mebr, ju nårm4re man vil gåå(n,
Men följer foot på foot, när som man går ifrån.
Vår brudgum torde väl alt sådant haa förfarit,
Når ban med tanckar sin i Astrilds vågn kringfarit,
Men är i lycklig stund nu därför4 blefven frij,
Ty ban på dygdens grund bar bygdt sitt frijerij.
Hans der af fattad frögd, som billigt stor bör vara.
Skal nu upmuntra oss, at vij hvarannan svara
Med danmans roda skål, danqvinnans lijka så,
Och sedan tre på rad kring bordet låta gåå.
Dock, at man der til må bereda väl sin maga,
Så vil man smaka, hvad La Ban s nu bar tillaga*
Af ostror, råcke-fisk och ann4 krafftgifvand spijs,
Til bröllops folcketz gagn tilredd uppå franskt vijs.
Skull4 någon där upå, och sä*n han vackre klunckar
Har tagit sig til lijfz, at bufvud något runckar,
Vil4 stilla törsten sin, men ey tors taga boot
Af samma drycke-slag, hvar af han fått sin soot,
Den kan uppå Carlsteen, om ban så lyster, klifva,
Och låta sig en kopp utur dess kiålla gifva,
Och når ban nyckter blijr, i skiåren sig begie,
Dår ban med nöije får vid Pater noster see,
Hur4 som man cabliau, task kräftor, vittling, långer,
Sampt hummer, kolljor, qveet slugt och behändigt fångar.
Om hvilket alt? man väl kund* skrifva mången stund,
Men nu vil tijden det tillåta ingalund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
