Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Georg von Brobergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra ater fåfängt mena,
Kropsens skönheet var’ allena,
Den för all ting sökias bör.
Kåbren giör ett lyckligt kåbr,
Och en vacker maka får.
Fåå ä’, som när de sig giffta,
Endast effter dygden syffta,
Och den för sitt ogn’måhl baa.
Så giör Kåbren ocb hans kiåra,
De där blått för dygd och äbra
Inbörds vänskap kårat baa:
Såleds giör1 de lyckligt kåhr,
Och hvar en sitt nöije når.
Billigt man då himlen beder,
Hvilcken allas hiärtan leder
Ocb dem vänder som en bäck,
At han en den maka gifver,
Som i stadigbeet förblifver
Utaf dygd och fromheet täck.
Sådan I, herr brudgum, får,
Ty I giordt ett lyckligt ka^r.
Vi, som budne ä\ nu önsk*:
At vårt brudfolck städz må grönska
Uti all lycksaligbeet,
Gud, som dem bar fogat samman,
Låte dem stedz med hvarannan
See hans nådes ymnogheet,
Och att vij snart skåda fåå
Lilla Kåhrens kåhrar små!
Gåta.
Hvad är, som med sin/gång uthchrklar visse Ställen, : ’
Som tydlig vijsa uth båd* morgon, middag, qvällen, u
Samt midnattztijdén med, men är ett lijflöst tiagi,!
Dock ropar ibland högt, at det ,hörs långt omkrfag.
Dess nampn blir mycket kort uhr bockstafs-listan skrifvit,
Och är i förre rad fullkomblig utsatt blifvit. *
Hoo icke gissa kan, hvad detta vara mi,
Den tror jag näpplig lär nå*n gata hitta påt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
