Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Georg von Brobergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXIV.
Den biet» nyåhrs ekianek, iom nånsin giftes kan,
Ud en lycklig sund meddelte ål hvar snn
kongl. may:tz trodenare och aecreterare i des cmmmmr-collegio,
▼ålborne
Herr Hus TaU
samt
▼ålborne jungfrn,
Jungfru dulitti Croa-strdu,
då de den 4 Janoarii 1703 sidto ett heljgt
echtenakaps forbund.
Det har fr&n hedenboa en gammal plagsed varit,
Den man ock sedan har hoos C b risti folck forfarit,
Att när som ett nytt åbr sin början bafver aedt,
En vän den andra har nå(n skiänck och gåfva giedt
At därmed lijka som betinga sig och städia
Den frijhect åhret kring, sig vidare fåå glädia
Utaf den vänskap man hoos n&gon fnnnit har,
Och gerna önskar att behålla längre qvar.
Då vanekar silfver, gnid, juveler, ädle atenar,
Och hvad som angenähmt at vara man förmenar,
Om elliest gifvarn‘s pnng har råd och ämbne till,
Att banden gifva kan, hvad biartat gifva vill,
Men tarru dyrbar ock elijk gåfva vara kanna,
Och fast de» varde till millioner tosend hnnae,
Hxm intet räknas bör, ey heller liknas kan,
(Mehr än ett enda korn moot hafvetz botnsand)
Emot den dyra ektänok och mehr än ädla gåfva,
Som tvenne hiartan nn med biartligt ja ntlofva
Och vårekligt gie hvarann, sig sielfva, menar jag,
At blij af tvenne att på denne glidie dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
