Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Georg von Brobergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XLIL
Faet More tar bort en ächta van,
Så gier dock Mars en ann igen,
sannat
af
berr medailleuren
Carl Gnstaf Hartmui
då ban fornoij ligen samman vigdes
med
Jungfru Aana Maria Liadzelli
i Stockholm den 7 Martij 1707.
Fast dödeo har i fiord en dygdmedaille röfvat
Från ehr, berr medailleur, och ehr rätt hårdt bedröfvat,
Så har dock himlen na dea skadan väl ersatt,
Och giordt en glädie-dag af eder engsle-natt,
Då han ehr har beskiärt en täck och liuflig maka,
Om hvilken sanningen lär kunna sielf bejaka,
At hennes kiärlek lär borttaga all ehr past
Och hon med dygdigt sinn ersättia den förlust,
Som I och edre barn af döden hafva tagit;
Ty hennes hiärta är nu så till edert dragit,
Åt de fast mera än som järnet och magnet
Sig hafva bundit hoop i ächta kiärlighet.
Sij, så har döden ey nå’n orsak till at skryta,
At han ehr maka fält, men måst’ fast mehr förtryta,
At I nu åter har opsökt ehr en god vän,
Hoos den I, hvad I haa förlorat, fåå igen.
Nu därför lycka till, lät see, fast I haa mista
En dygd-medaille, måst dock eder konst ey brista,
Sän I nytt ämbne fått, medailler prägla så,
At man må åhrlig see, at trenne blij af två.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
