Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Georg von Brobergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gråt therför, hvem som kan, ocb låte tårar falla,
I fromme, at I mist en ädel dygde-vänt
I verldzens barn, at Gud har tagit den igen,
Som med så kraftig suck kund’ honom stedz åkalla!
Dock hvad behöfver jag förmana til at gråta?
Jag ser ju tårar nog nedfalla mycket tätt
Af alla, som baa del i den förnäme ätt,
Som måst sin salige med hiärtans suck förlåta;
Ja ey allenast de; mång’ andre redlig* biärtan
Beklaga denne död, och vittna där med nog,
Hur ondt det giorde dem, at den matronan dog,
Hvars dygd ocb vänskap de ey sakna utan smärtan.
I högt-bedröfvade, som denne sorg mäst rörer,
Lät Herrans helga skick ehr tårar tårka af,
Och dem på denne stund tillika få sin graf,
Når man den salige i grafven nederforer.
Men hennes dygde-namn skal intet blij i griften,
Ty det är mera värdt, än läggias uti mull,
Och pry’r dess lägerstad fast mer än sölf och gull,
Hvarpå sanningen sielf vist sätter denne skrifften:
Här hafver döden giömt en vacker dygde-spegel
Til gagnet, til sitt namn matronan Barbro Leyel,
En spegel, hvar uti man kunnat alla dar
Se dygdens klara bild, och hvad som täckligt var
För Gud och menniskior. Den har nu döden tagit,
Ocb, som dess vana är, förstört och sönderslagit,
At den nu intet mer kan gifva något skien,
Men måste multna bort inunder denne sten.
Dock skal det samma glas blij härligt reparerat,
Af högste Gudens hand, och såledz reformerat,
Att denne spegel skal i himlens härlighet
Ha större lius och skien, än någon säija vet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
