Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Georg von Brobergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Har ban uti sitt kall med ömhet har handterat
Sin konungs höga rätt, at intet där emot
. På något sätt skoir skie; bar* väl han observerat,
Hvad som bepryda kan en redlig patriot;
Har’ han til kongens tienst b åd’ dag och natt tilsatte,
Allenast at den ey det ringste studza skull’,
Hvarmed han fuller giordt sin kropp och leder matte,
Men sanckat evigt låf uppå sin döde mall;
Har1 han all vördnat har sin höge förmän visat,
Och all den lydno tedt, som han har kannat giordt,
Så at af dem nu blijr med heder närad och prisat
Den goda conduit’, man städz hos honom spordt;
Hur’ han sin lefnad all så styrt och regalerat,
At han ey skiötte om, hvad blåa afvand sad’;
Hur’ dygden sielfver har dess ädle mod joasterat,
At han i mot och med var lika nögd och glad’;
Hur’ mången han har sökt med råd och dåd at hielpa,
Som offra på hans graf mång’ dryge tårars mått,
Och klaga bitterlig, at döden skolat stielpa,
Den, som så mången ment och giordt af hiärtat gått;
Bland hvilkas hop jag mig med största skiäl insluter,
Och som jag lycklig mig kund’ skatta af hans gunst,
Mitt hierta skyldigst nu mång suck och tår atgiuter,
At den så hastigt är försvunnen som en dunst.
Alt detta borde du, min penna, väl beskrifva,
Och ännu mycket mer på allerbästa sätt;
Men fast du är för svag, alt sådant så at drifva.
Som Leyonflychts förtienst det fordrar med all rätt,
Skall det doch skrifvit blij i evighetens ceder,
Och ingen prick däraf af Mom o strykas ut;
Men utaf Faraæ mund herr Leyonflycht ti) heder
Utspridas, til dess alt i verlden ser sitt slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
