Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christofer Tiburtius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Benägne och Gudälskande läsare!
När jag betan eker och mig till sinnes forer, huru
ganska underlige och outransakelige Herrans vägar och
dommar are, kan jag icke utan stanna i diupesta
förundran; och oansedt de ej stä med mennisklig klokhet at
uth-grunda, sä vete vi doch det, at de alle äre ostraffbare,
och at Herrans mäcktiga hand forer sina heliga underliga.
Ibland dem,, som han så underligen fört bafver, är och jag,
som hans nåd och godhet, ifrån det jag fick lif och anda,
så underligen försport bafver. På honom bafver jag
varit kastad ifrå mine moders bröst, ifrå min moders lif har
han varit min tillflyckt, derföre är ock iag, väl Isi gnat
Herrans nåd, i all min lifetid underligen bevarad.
Underligen bevarad ifrå hatare och förföljare, dem iag altid bafft,
som mig min lycka och himlens nådiga bistånd missunnat;
doch står iag ännu uprätt och skall med Oudz hielp
fram-giut behållen blifva. I synnerhet har min nådige Qud
för någon liten tid sedan mig underligen bevarat och en
sådan salighet bevist, för hvilken iag i evighet hans
heligaste namn aldrig tillfyllest kan prisa ocb berömma.
Jag var, förutan några kropsens tilstötande svagheter
oeb bräckligheter, äfven gienom Gudz underliga dommar
råkad uti en svår siälens ångest, at iag för satans
ansät-t ian de svårigheter ocb förtvifiade infall knapt någon
uth-väg finna kunde. Ej är uti hela mitt lif någon
bloddroppa, som icke röres, när tanekarna mig föreställa, huru den
fattige siälen ängslades och af innerlig hiertans ångest ville
lika som dö och försmäckta. Väll fant iag i mig sielf
och mig påminte, att iag var det ädlaste värek, som
Herrans allsmäcktige händer skapat hade; at iag bar i min
siäl den dyra och odödeliga gudens dyra och odödeliga
beläte, ocb at denna min. siäl, sedan hon var fallen, åter
igen var til) himlens nåd och vänskap brackter. Doch
kunde sådane tan ekar ej hos mig hafva sin saliga värekan,
utan b vart iag mig vände var beste trösten desse tviksam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
