Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christofer Tiburtius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När jag min Jesu ra bar i sial ocb hierta inne,
Då finnes ingen brist på himmelsk nåd ocb trost,
Då är min sial ocb and* förent med Jesu brost,
För synda-lustar fått förnyad sial och sinne.
Når jag min Jesum har, då har jag evigt nöije,
Då efter himmel, jord jag intet frågar stort;
Om siål i kroppen vil forsmåchta och gå bort,
Jag salig tröst dock har, för tårar himmelskt loije.
Jag tala ville mer men dödlig år min tunga,
Och kan eij skrifva rätt så dyr en Herrans nåd.
Jag sluter derfor’ alt uti ett saligt råd:
Vak up, min käre siål Gudz nåd sitt lof at siunga.
Tack, allerkårste vån, haf, Jesu, evig åbra,
För det du dukat oss ett sådant saligt bord,
Hvaraf oss räckes fram välsignat lifsens ord,
Dår du en hungrig siål med himmelsk spijs vil nåhra.
Blodsvettandet
flå, t hetta var bestält, han går til örtagården,
Getbsemane, den var den svåra plåge-ort,
Dår hiertans ångsten hans tiltog alt immer fort,
Dår han af dodsens macht år ynkligt pressad vorden.
Tyst, stanna hår min fiå’r, lät tanckar sig påminna,
Tånck efter, käre sial, om nånsin jämlikt vee,
Om något hiertans qval har varit til at see,
Så svår som Jesu ångst; ach neij, du skal eij finna.
Blodzdroppar runno ner utaf hans liufva kinner,
Hans hela anletz bild stod färgad röd i blod.
Ach evig hiertans ångst, som strommand bafsens flod
En dyr oskyldig blod hans lemmar öfverrinner!
En evig siålens ångst, odräglig syndsens börda
Hans kropp så öfverlåg, at han måst segna ner.
Hans svåra qvåljand qval tiltog så mer och mer,
At vee ocb mörksens macht syntz stundlig vilja mörda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
