Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.
O stora menskio-giömare,
Mån thessc syndat hafva mer an vij?
Ach ney, vi är’ ey bättr an the,
Om tu vil noga på vårt våsend se,
Vij skull’, o Gnd, om nåd ey gick för ratt,
På sainma vis förderfvas alla slätt.
3.
Men tin nåd år thet himla-bloss,
Tijt hiertat sig med trone vända vet:
Compassen kan ey liielpa oss,
Men lät tin anda bli vår siäls magnet;
Så är tin trofasthet vår säkra pol,
Och tin barmhertighet vår blida sol.
4.
Oss bär ey fram vårt starka skiepp,
Tu bär oss sielf med tine högra hand,
Vij’ driste ey på tackl’ och rep,
Men på tin sons och vårt trolofnings band;
Guds ord år vind, vår lotz är Guds försyn,
Vår styrman then, som far med kraft i skyn.
5.
Lät vind gå mot och siön bli vred,
At man kan under himlen föttren se;
Lät skieppet dantza opp och ned,
Med Gud kan man mitt utlii stormen le;
Han tiger still eu stund, så går tbet tungt,
Han säger: tig, så blir tbet stilla lungt.
6.
Han biur then milda sunnan-vind,
Så fyller han strax alla seglen opp;
Tå syns af eek, ask, tall och lind
En starckt tilsaraman bygd ofantlig kropp,
Hur han far fram i vatnet som en pijl,
Ibland på några timar många mijl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
