Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tilflycht i nöden,
eller
Svea-rikes ödmiuka supplique
til Gud alsmäcbtig,
vid åhrs-skarfven
af thet olyckeliga 1709 och thet följande
(Gndh gifve lyckeligare) 17l0:de åhret,
nthi the vid thet himmelske hofvet långe sedan
introducerade och måst brukelige, af otaljge bönhörda
snpplicanter ofta tilforne brakade,
och i then Helige Andes archivo til alla tiders efterrättelse
npteknade termer;
utan tilsatz stält och sammandragen af en god svensk
I Reval.
Herre Gudh, tu äst vår tilflycht ifrå släcbte til släcbte,
förr äo bergen vordo, ocb jorden ocb verlden skapade
blef-vo, äst tu Gud af evigbet till evigbet.
Tu blifver, såsom tu äst, tine åhr taga ingen ända,
och tin åbratahl kan ingen uthfråga.
Tu giör månen til at ther efter skifta åhret, solen
veet sin nedergång.
Dag och natt äro tine, tu giör at både sool ocb
stier-nor sitt vissa lopp hafva.
Tusende åbr äro for tigb, såsom tben dag i gåår
framgick, och såsom een nattväcbt; men oss låter tu gå sin
koos såsom en ström, och vij äro såsom en sömn. Vårt
lijf och våre dagar gå snart sin koos, lika som vij fluge
bort, vij lycbte vår åbr, såsom ett taal.
Vår tijd står i tina bänder. Vij hafve vår förelagda
tijd, våra månaders tahl är när tigh; tu bafver satt oss ett
måhl före, ther utböfver varde vij icke gångande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
