Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Våra dagar äro snarare bortfloane än en väfspolé, ocb
äro förledne utan al) förtöfvan.
Vij doo döden och förlöpe såsom vatn i jordene, thet
man icke uppehåller, och Gudh vil icke taga lifvet bort,
utan betäncker sigh;
På thet vij icke må få en ända när oss obeqvämt är,
at vi icke varde afhåmtade såsom omogne drufvor af
vijn-trä, och såsom ett olieträ bortfäller sitt blomster.
Herre, hvad godt hafve vij för andra, eller hvad
deye-lighet hafve vij för andra,
Hvilkom the forelagde åhr äro kommen, och äro then
vägen bortgångne, then the aldrig igen komma;
Hvilka tu hafver borttagit af jordena, och sagt til tbem:
I thetta åhret skal du döö;
The ther måste fara til helfvetes portar, förr än the
sigh thet formodde, och tänkte än längre lefva. The måste
nu icke meer see Herran, ja Herran uthi the lefvandes
lande; the måste icke meer see menniskior när them, som
theras tijd utblefva. Tberas tijd är borta ocb ifrån them
tagen såsom ens berdas hydda, och hafve skurit sitt lijf
tvärt af såsom en väfvare. Tu hafver lychtat dagen for
them, förr än aftonen kom; men våra siälar hafver tu låtit
lefva, at the skulle lofva tig. The döda kunna tig, Herre,
intet lofva, ey heller the, som nederfara i thet stilla, utan
allena the, som lefva, lofva tigb, såsom ock vi nu giöre.
Huru dyr är tin godhet, Gudh, at menniskiors barn
tröst hafva under tina vingars skugga?
Hvad är menniskian, at tu täncker på hennne, ocb
menniskiones son at tu låter tig vårda om honom?
Vij äre för ringa til all then barmhertighet och all
then trohet, som tu medb tina tienare giordt hafver.
Tin ögon sågo oss, tå vi ännu oberedde voro, och
alla dagar voro uthi tine book skrefne, the ännu varda
skulle, ock ingen af them kommen var.
Tu vast öfver oss i moderlifvet; vi tacke tig therföre,
at vi underliga giorde äro; underlig äro tine verck, och
thet besinner vår siäl väl.
Tina händer hafva fliteliga giordt oss, och allan
samman beredt oss; tu hafver klädt oss uthi hud och kiött,
med been och senor hafver tu sammanfogat oss, lif och
välgierning hafver tu giordt oss, ocb titt upseende bevarar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
