Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hierta forstockas, så at vi icke frachte tigh? Tine
motståndare nedertrampa tin helgedom. Vi åre såsom tilförne, tå
ta icke rådde öfver oss, och tå vi efter titt namn icke
nämnde vorom. Vi are belagde alt omkring, vi äre
förnedrade och tale uthu jorden och mumla uthur stoftet. Vår
röst är såsom en spåkarls, och vårt tal är hviskande
vordet ntha stoftet. The, som oss förskingra, äro så månge,
som ett grant stofft, och tbe tyranner så tnånge som
sia-kande agnar. Ach Herre, huru äre våra fiender så
månge, ocb så månge sättia sig emot oss. Månge säija om
vår sial: Hon bafver ingen hielp när Gudi.
Ehvart the vilja, ther gå the igenom, som ett
östanväder, och samka fångar tilbopa såsom sand. All fäste
äro them til skämt, tbe giörä bolvärck therföre, och om
the vinna them, taga tbe sigh ett nytt mod, fara framåth
och synda; och så måste tå tberas seger höra theras Gudh
til. Men tu Herre, min Gudh, min helige, tu som äst af
evighet, lät oss icke döö, utan lät them, Herre, vara oss
allenast til ett straf, och lät them, o vår tröst, allenast
tuchta oss. Tin ögon äro ju reen, så at tu icke orkar see
thet onda, ocb kan icke see uppå jämmer. Hvi seer tu tå
på the öfverträdare och tiger, at then ngudachtige upsluckar
tben, som frommare är än han, och låter menniskiorna gå
lika sona fiskar i bafvet, såsom matkar, tbe ingen herra
hafva? The draga alt med krook och fångat med sin nät,
och församlat med sin garn, thess frögda the sig.
Therföre offra the sinom nätom ocb rökia sinom garnom, efter
thet tberas del är ther igenom så feet och theras mat så
kräselig vorden. Therföre kasta the sin nät ännu altid uth,
och vilja icke återvända at dräpa folck.
Herre, hvi träder tu så långt ifrå och fördöljer tig
i nödenes tid? Så länge then ogdachtige öfverhanden
haf-ver, måste then elände lida. The hålla med hvar annan,
och nptäncka arga list; then ogudachtige är så stålt och
vred, at han frågar efter ingen, i alla tanckar håller han
God för intet. Han håller fram med thet han förehafver,
tine domar äro fierrao ifrå honom, han handlar
högmode-liga med alla sina fiender. Han förkrossar och
nedertryc-ker oéh til jordena slår then fattiga medb våld. Han säijer
i sitt hierta: God hafver förgätet tbet, han hafver bortdolt
sitt ansichte, han ser thet aldrig.
XIV: 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
