Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke en Gudh, som fierran är. Tin band är icke
forkortat, så at bon intet bielpa kan. Herrans mildhet är äonn
icke utbe; bans barmhertighet hafver ännu icke ända; utan
bon är hrar morgon ny, och tin trohet är stoor.
Acb, at vij allenast ett rätt bierta hade til at fruchta
tigh och til at bålla all tin bod i råra lifzdagar, på thet
at oss måtte gå räl ocb våra barn erinnerliga.
Men tbet är rår ondskas skul, at rij så plågade
rar-dom, ocb vår olydnos skul at rij så näpste rardom.
Altså måste ri reta ocb forfara, brad jämmer thet
med sigh bafrer at öfvergifra Herran sin Gudh och icke
fruchta honom.
Titt folck, Herre, hafrer så skickat sig, at ta tberas
fiende vara måste.
Vij behöfve ey kasta lott, at ri forfara måge, for
hvars skul oss så illa går. Ty rij äre alle afreckne och
allesammans odogse, thet är ingen, som väl giör, ja, icke
til en.
Tberföre bafre våre faste städer måst rara lika som
fikonträ med mogen fikon, hrilka, när man skakar them,
falla the honom i mannen, som them äta ril. Tberföre
måste folcket varda til qvinnor, och landsens portar måste
vårom fiendom öpnade varda.
Ja therföre måste the hieltars hiertan förtvifla, knään
ostadig rara, alla länder darra och alla kinder blekna,
lika som en leerpåtta:
Ach Herre, råra missgiärningar hafva thet ju förtient,
hielp dock för titt namn skul. Vår ohörigbet är väl stoor, men
ther med vij emot tigh syndat bafre, men tu äst dooh
Israels tröst och hans nödhielpare. Hvij skickar tn tig lika
som tu vore frem mande i landena, och såsom en gäst then
icke mer än ena natt ther inne ligger? Hri hafver tu tig
såsrim en hielte, som förtriflad är, ocb som en kämpe then
intet hielpa kan? Tu äst doch ju ibland oss, Herre, och
ri nämnes efter titt namn, öfvergif oss icke, var doch för
titt namo skul langmodig, och för tin prijs skul hålt
tillbaka, at ri icke uthrotade vardom. Se doch nu af
himmelen och skåda neder af tine heliga och härliga boning.
Hrar är nu titt nijt, tin macht? Tin stora hierteliga
barmhertighet håller sig bårdeliga emot oss. Äst tu doch vår
fader ocb rår förlossare, af ålder är tbet titt namn. Hri
låter tu oss, Herre, ville fara ifrån tina vägar, ocb vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
