- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 14. Johan Runius, Olof Broms och Olof Lindsten /
168

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En boglärd bar eo bok om bara inte skrifvit;

En bar en skön discurs til skårfvens loford drifvit:

Om nn hans skårfvetabl giordt bonom namn af klok,
Må mina bunde-rim ej göra mig til tok,

Hälst jag ej mitt beröm på fåfängt vis atöser;

Ty banden, som är död, var nästan makalöser

Till namn, til fosterland, till släckt ocb extraction,

In samma: Han var rar til bela sin person.

Try rijken, något hvart -för honom måst bereda,

Ty blod ocb härkomst ban från England månde leda,

I Sverge fick ban lif, där bar hans barns-öbl stått,

Och namnet hafver ban från Franckeriket fått.

Till hiertat var ban svänsk, bar trohetz färg i håren,

Var engelsk i sin gom. fransösk til ben och låren.

Men acb, har ästu fald som en omogen ros,

Da lilla svenska ocb du engelska frantzos!

Hvi ästu icke frij från andra hundars öde,

Som aldrig vänta lif, sen tbe en gång å* döde?

Men fast med siälen din är ingen ting bevändt,

Har dock tin döda mull eo gravskrift väl förtienL

Hör goda vänner här på mitt ocb andras tycke:

Natur’n på tbenne hund bar giordt sitt mästerstycke,

Om bonom må här väl then domen vara sagd:

I hela verlden fins ej någon bättre lagd.

Ett oförlikligt mod ban vist på katte-jagten,

Uti hans gång ocb språng fantz skönsta trippel-tacten,
Mån g’ mästerman i dantz skull’ ge mång’ god floren,
At ba en sådan qvick- och vighet i sin ben.

Nu skall jag måla utb det skarpa väderkornet;

Men bär skär pennan plumpt, kom fnask i glas-bleck horn et:
Om någon röte-matk var kommen skinekan när
På tije tyska mihi, så had ban ther af vär.

Ty var ban ock i smak så biskelig subtiler,

At man med skönsta fisk kund skräman bundra mibler;
Med foglar efven så. Han tänekt’: Jag älskar klifs;

Ho vet om alt är rent som slika ta till lifs?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/14/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free