Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så kao en Hoflig sial på Zions vijsa lystra,
Omskont bon borer eij de liufsta orgor sraystra.
Slikt är jag viss uppå, den adelsinte qvinnan
Har väl betaockt, når hon mig tog på örne-hinnan
Med ofvanskrefvne tal; ty tog jag dess betening
For folla alfvar opp, och eij for vidrig mening,
Och som jag dess person så ganska bögt ar plichtig,
Så at min bela macht ar eij ett sandkorn vigtig,
Jag ar mot dess fortienst som nummer nichtz at råckna,
Ocb om jag all min skuld med pennan ville täckna,
Då lärde pappers geldt mig forr ån orden tryta,
Skönt än jag tolfors mynt ur näsan kunde snyta;
Med reverence sagt: Ja vist blef jag förryckter,
EU* ock åt mi nstone som en den eij är nyckter,
Mitt skuldregister, om jag bolle mig för pannan,
Sen try års gamla gäld jag har hos en ocb annan.
Då är jag då en lur, fast eij af värsta slaget,
Som, sen det drucket öhl, eij vil betala laget;
Jag är en gäldenär, som tiden mond förhala,
Som fuller gärna vil, men aldrig kah betala.
Men sij, jag går för långt ifrån det förra talet;
Min Clio koxar fram som ungen utur skalet,
Ocb ville gärna opp på predikstolen klifva,
Nån skön materiam i korthet där at dr i fva;
Men banden må nu gå, dijt foten eij kan hinna,
Förty mitt rese-glas rätt nn begynner rinna;
Min fläder måste nu, det tungan eij kan, göra,
Och moders öga må ju blij dess vice-öra.
Fast jag uti ett ting giordt föga bättr’ än galet,
At jag, högtärde mor, eij bar opdragit vablet
Utaf materien’, doch tor bon väl behaga
Den där, som handlar om Gudz faderliga aga:
En text, som vore vard med gull-bokstäfver skrifva^,
Förutan hvilkens tröst vår släl kan aldrig trifvas,
Det jag af denna skrift utförligt ärnar vijsa,
Fast machten min där til tycks nn så vårlig spijsa.
Det är väl sant, här fins slätt inga orde»blommor,
De tiena bättre dem, som vintertijd ha sommar;
Här finnes intet det, som klijar börslén kåter,
Men det, hvar åt vår siäl ibland bå ler och gråter;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
