Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här fins ett rijs, hvar åt vår kropp är passlig glader;
Men siälen aer det rijs i banden på en fader. —
Hvarför en sådan text af mig är vald ocK tagen,
År ordsaken då här: Nu nalckas fastelagen,
Då man om rijs och spint, om kores och törne mässar,
Och annat sådant tyg, hvar med man kroppen prässar.
Vårt bnfvud drack oss til bäsk galla nppå Pålen,
Så få ock lemmarne väl göra rätt för skålen.
Jag lämpar altså na predikan efter tiden,
När Gud spår sielf oro krig, tör jag eij spå om friden;
Dock de som förr ha stridt, 4&m ville han förskonat
Vårt svärd är trogen bön, vår sköld och harnesk trona.,
När skölden lägges afy så får man seger-krona,
Den eder önskas til, dygdälskande matrona
af
DJchtaftem
LLI.
Petttorium tli herrar stipendii curatorerne i GOtheburg.
Titolus.
I bögt oplyste mäon i Tbemis helgs rätter,
Hvars namn båd ätt och vett med adel bar förgylt,
Om jag den titel, som ert mod och blod forskylt,
Ej finner på, så lär er ganst den göra bätter.
Ey kan ett tunt förråd en torfftig munn at tiga
Tillåta; ty så snart en dierfver fattigdom
Ens tysta blygsamhet bar lärdt bli tale-from,
Så blifver tungan vig och lära benen niga.
Jag tänckte vid mig sielf: Du må quittera boken,
Nog har din torfftighet för hielpe-dören stått,
Men altid tombändt bort och våtögd tädan gådt:
Här släps eij nöden in, ty nåden lagt på kroken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>