Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV.
Guds fördolda skick vid ächtenskapsn,
betrachtad otbi en bröllopa-skrift öfver
Anders B. Åman
ocb jungfru
Catharina Otter,
in Januarii åhr 1705.
Slätt intet kan min bog mer til förundran röra,
Än när jag Guds försyn vil mig til sinnes föra,
Then är för alt förnuift ett sådant svalland baf,
Åt 8ielfva Salomo vid stranden går i qvaf.
Hvar vil man snöre ta, som bär kan diupet mäta,
Lät alla änglar fritt sitt vett tilsamman fläta,
All skapad visbet bär måst bisna, digna ned,
Och dö af biernebvarf straxt hon tber kommer ved.
En obegriplig Gud, som sina tanckar döljer!
Hvem undrar på at vår förundran tber på följer.
Han tiger, ingen kan hans sinne leta ut,
Ty en fördolder Gud ban är, thet blir vårt slut.
Fördold uti sin värck — bo efftertänckia tordes,
Hur underligen vi i det fördolda giordes,
När i vårt moders lif han oss tilredde väl
Och knöt tbet starcka band emellan kropp ocb siål?
Fördold uti sitt råd, när ban så visligt styrer
Vår lyckas blinda häst, som år så farli yrer,
At ban från himlen väl ibland til afgrund föll,
Tber Gud med sin försyn ey städz i tömmen höll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
