- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 14. Johan Runius, Olof Broms och Olof Lindsten /
251

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Än ett exempel til, som lärer rara roligt,

Fast någon kunde tro at tbet ey vore troligt,

Lybu88A fordom var en Böhmisk drotning skiön,

Som nöddes giffta sig for standrens trägna bon.

Hon böd thexn ta en bäst, ja löpten hvart ban ville,

Han skulle af sig sielf mit för en man stå stilla,

Som vid ett järnbord. åtb, then vill* bon ba til drått,
Och sådan* råd bon bad* af sina gudar fådt.

Hvad bände? Hästen lopp, som foster af tben onde
Ocb stante middags tid mitt för en hungrig bonde,

Som brukte för ett bord sin plogbili ther ban satt,

Han blef Lybussæ man; sebn slapp han gifva skatt.

Så fogas stundom bop tbe arma med tbe rika,

Och åter stundom skier at bägge äro lika,

Snart kun man lyklig bli långt öfver sitt förslag,

Snart får man tor en glad en ängslig bröllops-dag.

Så salsamt och ibland en menskias ta neka bvälfver,

A t offta tycks thet man ey rår om bågen sielfver,

En tvungen frihet ocb ett fritt godvilligt tvång
Syns har regera i vår vilja mången gång.

Doch törs jag mig ey ta then dristigbeten snöde,

At kalla giftermål ett oundvikligt öde,

Ty fast the skrifna stå förut i himlens aal,

Har man på jorden docb altid sit fria vabl.

Men om tbe äcbtenskap, vi billigt oss påminne,

Som börjas med förnufft ocb efter Herrans sinne,

At Gud tbe samma ey allena sedt förutb,

Men at tbe ocb bero på bans försorg ocb slut.

Jag vänder mig na til tbet hedervärda paret,

A t säija them ett kort, sant ord, ehvart jag taret.

Herr brudgum hvem bar stält at han först blef bekant
Med bruden, ocb at sidst ban hennes bierta vant?

Jag tror at aldri 1 thet aftabl nånsin slöte,

I tbetta höga hos med tbenna läggia möte,

Ther bon i många åhr har dygd docb seder lardt,
Som rette eder båg, som ock är kiärlek värdt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/14/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free