Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI.
Kiärleks sot ocb kiärleks bot,
i n&gra hastige och enfaldiga rim visat vid
regimenU-fältskiärn
Mattefelds och Jungfru Cervlns
bröllop,
som stod i Giötbeborg then 19 Febr. åhr 1707.
fralenus bad’ en man, bel fardig i sin aecta,
Som gick ock såg sig om en gång vid Giötba elf;
Fru Venas bad* en son, hel färdig i sin skiäkta,
Som giorden sår ocb sen sad’: Läkar, läk dig sielf.
Tber hördes ingen smält, tber syntes ingen akada,
En ihling kiändes dock. Han tänkt’: Hnr är thet fatt?
Tber var lik’ som ett kräk i bloden gådt ocb vada,
Ocb pulsen slog nn hårdt, nu gick ban åter matt.
Han grundad’ nog uppå ocb bade tusend väsen
Förr än han fant, b vari hans onda månd’ bestå;
I läkarböcker är jag ingen ting beläsen,
Ty vet jag ey så just alt hvad ban pröfvad’ på.
Nog thet, at han, som förr kiändt annat folcks naturer,
Han undrad’ nu bur med bans egen var bevändt,
I thet at ban, som giordt så många gode curer,
Måst* se sig sielfver nu, en rådlös patient.
Men när ban ändtli fann at thet bestod i hiärta,
Ocb dess inflammation, ty tänkt ban kybla tben,
Men tber med såg ban sig föröka mer sin smärta,
Och at tbess invärtz eld kom starkar sebn igen.
Omsider bittan på tbet mer än kloka streket
At dämpa bettan med ett bitzigt medel ned,
Men värsta var at thet ey fans på apotbeket,
Då vardt ban miälte*siok och åth all fäguad led.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
