Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Na vor* hans sinnen mer än kropsens delar svaga
Ty fattad* ban ett friskt och resolverat slot,
Så sinker som han var, at resa ut ocb jaga,
Ocb ta sin bliuda skytt i mareken med sig ut.
Thet första, som då föll för blinda skyttens båga,
Så var en ogemen och mäcbta vacker bind,
I henne fick han boot mot all sin brunst ocb låga,
Ey nånsin mindre var nån jägars lycka blind.
Ett sådant villebråd fins ey i alla bygder.
En siuk mans bälse bit fins ey i alla kiött;
Men tbenna binden skiöu bon har väl tnsend dygder,
’ Ty alt på henne är, är ganska godt ocb sött.
Hon är ett panacée mot alla kropsens krämpor,
Han måste bli parforce af bennes skiötzel frisk,
Till sinnes nöije vet hon och så många lämpor,
Matleda, sömnlöshet kiör bon från säng ocb disk.
Med henne kan man lif bad* längia ocb tillvärka
Hon för miältsiukan är en dråplig medicin,
Men mer, än jag bar sagt, herr Matt feld sielf kan märeka
Sig ha och få uthaf sin liufvaste Cervin.
Jag önskar, at när the ba friskt förökat verlden,
I ängla sämja ocb i långlig sällbet stor,
The då osynligt vis må fara samma färden
Som fordom Herrans vän Elias synlig for.
VII.
Gamla noveller
til kyrkioberdens
Erici Zethelö och Jungfru Halls
bröllop öfversände.
Efter frågan ju är fri,
Tör man oförgripli våga
Ställa fram en viebtig fråga,
Om tbe klärkers frieri.
XIV: 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
