Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesper Svedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinnande af den theologiska doktorsgraden, som han sedan
1705 erhöll; dagen efter, som var bönedag, höll han sin
afskedspredikan i Upsala och blef efter gndstjenstens slut
vigd till biskop. Den 6 derpå följande Juli anlände han
till »Skara och inflyttade i sitt biskopRbostäUe Brunsbo, som
han kallade ett Tusculanum, der han, ”om Gud förlänade
honom frid, ro och nåd, hoppades mycken frukt kunna
förskaffa.” Sä fort han tillträdt sitt nya ämbete började han
göra visitationer i stiftet och fortfor dermed flitigt, så att
han snart egde en nära kännedom om så väl presterskapets
som församlingarnas religiösa tillstånd. Gymnasium,
trivial- och barn-skolor tog han äfven i den ömmaste omvårdnad
och föranstaltade, att ett boktryckeri anlades i stiftsstaden,
hvarigenom många hans egna andeliga böcker och
uppbyg-gelseskrifter kommo i dagsljuset. De svenska församlingarna
i N. Amerika egnade han äfven en oafbruten vård, genom
att taga noga kännedom om deras andliga utveckling,
förse dem med nitiske själasörjare och tillsända dem nödiga
och nyttiga böcker. En så rastlös och gagnande
verksamhet till både kyrkans och statens bästa gjorde Svedberg
känd och ärad både inom och utom landet. Äfven de
svenska församlingarna i London och Lissabon utsågo honom
till sin förste styresman eller biskop, och Societas Anglicana
pro propaganda fide apud paganos invalde honom till
ledamot bland månge furstar och höge personer.
Med alla dessa utmärkelser, som så rättvist tillkommo
Svedberg, följde nästan oaf brutet svåra olyckor och
förföljelser, som satte hans eljest jämna och frimodiga lynne på
hårda prof. Aret före hans afflyttning från Upsala
inträffade den stora branden, som lade störste delen af staden
i aska. Dervid förlorade han tvenne gårdar, af hvilka han
sjelf från grunden låtit af sten uppföra den ena. Natten
till den 12 Februari 1712 nedbrann hans Tusculanum,
Brunsbo, med allt hvad deruti var. Elden hade uppkommit i
hans bokkammare, som stod i ljus låga, då han vaknade,
så att det var med möda, han och familj hunno undkomma
lågorna. Huru svår olyckan var, tröstade han sig dock,
att, ”om Gud ytterligare ville bruka hans tjenst i sin
församling, så skulle Han nog förläna honom hog, krafter
och utväg dertill.” Mest sörjde han sin lilla handbibel, som
han i 44 år begagnat och värderade mer än hundrade andra
böcker. Vid den stora brand, som 1719 öfvergick Skara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
