Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesper Svedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herr landshöfdingen ville, mer äh sker, höra efter, huru med
kronobetjenterna ibland tillgår. Han visste, att han icke
förordnat annat än välbepröfvade prester, och som han icke
ville dömma om landshöfdingens kamrerares och fogdars
gåf-vor, så tillkom det icke heller landshöfdingen att pröfva och
dömma andans gåfvor. Hvad presternas anseende
beträffade, så vore beskyllningen så mycket mer ogrundad, som
han visste, att just de vid ett tillfälle ”räddat herr
landshöfdingens lif och tagit honom ur en uppretad allmoges
spetsgård,”
Då Svedberg i slutet af år’1717 reste till Lund för
att i några angelägenheter söka audiens hos kon. Carl XH,
som då vistades der, utspridde hans ovänner det gemena
ryktet, att han ej fått företräde, utan deremot genom
konungens betjening blifvit afvisad med en helsning, som gjort
honom en sådan grämelse, att han efter tre dagar aflidit
under resan. Men under det detta rykte genom bref och
avisor spreds öfver hela landet, vistades Svedberg i Lund
och stod i särdeles stor nåd hos konungen. Då han först
anmälde sig till företräde, kom konungen genast emot
honom och räckte honom handea med de orden: ”Biskopen
är intet förändrad sedan jag sist såg honom, endast är han
så grå blefven.” Derefter hade han den nåden att nästan
dagligen uppvakta och ej sällan spisa med konungen samt
predika för honom. Vid dessa audienser hade Svedberg
tillfälle att fritt andraga ej blott sina ärenden, utan äfven
mycket annat, hufvudsakligast berörande kyrkans
angelägenheter, deribland afskaffandet af de många helgedagarne,
dem han ansåg såsom syndedagar, en surdeg ifrån
papiste-riet. ”Gud visste väl”, yttrade han, ”huru han ville
dyrkad varda; ty gaf han ut ett sådant bud: ’Sex dagar skall
du arbeta, men på den sjunde dagen är Herrans din Guds
sabbat.’ Med de myckna helgedagarne försummas mycket
arbete, som kunde uträttas till landets tjenst, och vi kunde
då bättre hålla Herrans dag och de stora årliga högtiderna”.
Äfven yrkade han skampallens borttagande, ”ty den
kommer mycken synd åstad och mer förhärdar än förbättrar
syndaren.” Ett yttrande under dessa förtroliga samtal med
konungen rörande äktenskapet, bör äfven anföras: ”När två
personer, som råda sig sjelfva, komma öfverens att äkta
hvarandra, så är det för Gudi ett äktenskap, och
häfdan-det kommer dertill. Men lysningen och prestvigningen är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
