Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Törnevall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oro thet tå en nesa vid bordet ekall banda,
Hon vill tå all skullen ifrån sig bortvända,
Skall pijgan alt sielfver all kålen upgifva,
En fordeel fast lijten tbet tig och mon blifva,
Tu lärer få supa thet sodet så heta,
Men drängen får sluka then kålen så feta.
Oro tu uppå pijgan ty akta vill grant,
Så lårer tu finna att thetta är sant:
Hon gifver leg-drangen rnång brännevijtis klunk,
Hon slår i bana flaska en välliger slunk,
När som hon skall brygga, så tänker bon på,
Hur bon och i löndom må göma i vrå
En tunkanna goder åtb drängen och sig,
Hon listigt uthsticker tå ögat på tig.
Ocb när thet så händer, tu märker thet sned,
Och henne tiltalar, tå blijr hon strax vred,
Hon töör tå väl sväria thet aldrig är sant,
Ja, fast än tu henne i gärnningen fant.
Skall pijgan städz nycklen till kiällaren draga,
Thet roonde ocb drängen ey illa behaga.
Han frijar och smickrar, han vet sig inställa
Hoos källare-pijgan, thet får tu omgälla,
Ty hon far offt’ vilse oro skänkedijrs tunna,
Ocb bästa ööl tappar i legedrängz kanna,
För thet the tå icke tig lofva och tacka,
The ther om emellan sig grijna ocb snacka.
Häy, nu är tbet lustigt, ty spelet är vunnit,
Thet rätta hobl hafva vij nu uppå funnit,
Laat blifver tå drängen, sömpnaktig och vrånger,
Förgäfve8 han spiller bort dagen så långer,
Han kan icke klubban till viggen nedtrycka,
Thet våller han svälgde så stora öhl-dfycka,
Båd* fram och tillbaka vill han orokull stupa,
Thet får tu till löna för thet han fick supa,
På logen vid kasten står han och vill raga,
Och duger altzintet med vx och med slaga.
Tu må tå väl lijknas alt vid en grå geet,
Som roed sin roiölk söta gör vargungen feet,
Men henne till skada sidst monde han blij,
När han igen vänder hens diufver att dij.
Jag må och väl säija, tu lijk äst en koo,
Som sig till stor plåga och mycken oroo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
