Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Eldh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19.
Elt dygdigt ächtenskap
det lediga ståndet föredragit,
då cancellisten uti riksens högl. standers banco herf
Daniel Laadgrea
in ed jungfrn
lllrica Eleeaera Hiohlnaa
sammanvigdes,
som 8kiedde i Stockholm den 4 Jnlii 1723.
Jag sörjer gierna med. nar nagre andra sörja
Och gläds när man sig giör om någon lycka hopp,
Vid giftermål sa tänds den eld, som under morja
I hiertat legat doid, til liusan låga opp;
Vid graf-öhl lika leds, jag visar mig förlägen
Att låta mfna rim med svärta kappor gå,
Mitt dinne föllier med alt kiött bekanta vägen,
Så väl vid komaten* hit, som resan här ifrå.
Som nu, herr brudegum, er denna dageo gläder,
Jag äfven väl min del där vid mig taga vill,
Om någon drömde, man han vor9 i edra kläder,
Hur nöy8amt skulle den sin natt ej bringa till?
I ledz herr brudegum at langer ensam vara,
Och rätt naturen sielf hon gillar edert val,
Ty alla creatur sig vänligt sammanpara,
Och öka hvar sin släcbt til många tusend tal.
En ensam liknad är vid kläppen utan klåcka,
Vid dosa utan låck, en nyckel utan lås,
En spägel utan ram, en hufvudlöser dåcka,
En kruka utan grep, och balfvan af en gås.
Men den, som parad är, fullkomnar i naturen
Dess främsta ändemål, befordrar hennes låpp,
Och det hos menniskior så väl som andra diuren;
Kan dy med nöysamt mod stoltzera som en tåpp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
