Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Eldh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20.
Att mannen är bustrones hufvud
och hustru’n mannens ära,
mäster ligen och prästerligen bevist då bokhållaren herr
Carl Wiage
med jnngfru
Aaaa Arckeakalti
ett cbristeligit ächta förbund ingick,
som skiedde uti Helsingfors den 7 Aug. 1736.
Set blef mig föreställ uti en hoflig fräga,
Med ordres til att gie min ringa meoiog in,
Hvad bättre vore sig i ächtenskap att viga,
Elf om ett ledigt stånd sig stadigt läggia vin?
Jag gaf ett sådant svar, mig utan att bet&nckia,
Det adla ächtenskap det bör jo hafva præ.
Ty ungkarl eller mö, en enkling eller enckia
Uti sitt enckie stånd sig mindre nögda se.
Det såta ächtenskap, der tvånne sig förena
Til sinne och til kropp i vänskap mer än liof,
Så vida öfvergår det stånd, hvar en alléna
Uti sin enslighet sig roar som en of.
At jag väl kalla tör ebvem det senre väljer T t
Och fram för ächtenskap vill hålla aldrabiat^
Naturens roameluck, som hennes doramar qväljer,
Och nti borgligt stånd en repnbliquens pest.
Det var för mycket sagt, så föll mig en i talet,
Betänck, det vackra kiöe af annan mening är,
Hor mången ntaf dem, skiönt henne lämnas valet,
Fast heldre jungfru-crant* äu hustru-börda bär.
Hvem kan en sådan mö, som är naturens sucker,
Den all naturens smak sitt nöye finner i,
Med rätta sättia upp i bland de mamelucker,
Och dem i borgligt stånd som giöra bryderi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
