Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Eldh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Doch gifven e’r tilfredz, herr Sahlgren lefver äo
Och uti avigt lif I honom få’n igen,
Alt hvad som timligt är det är ju alt fåfängligt,
Men hvad förgängligt sås det skiäres oförgängligt.
IL
Döds ens allmänna lag.
frarnstälte då vin-handlaren herr
Hans Ilövet
efter 55 års och 55 månaders förd uprichtig vandel sitt lif beslöt’,
som skiedde i Stockholm den 24 Sept. 1722.
I, dödligheten« barn, hvars linda, död och grift
Sig samman knippa vet i en så noga ening,
At sedan fallet skiedt man gillar deras mening,
Som säja: Födslen har sig medfödt ett förgift;
Ty synden förer ju förråtnelsen i faggan.
De följas bägge åt ifrån den första vaggan.
I blinde, säger jag, som villigt sluten til
Det öga, eVt förnuft e’r i naturen lemnat,
1 släcken äfven väl det lius, eV skriften ämnat,
Som til e’r sidsta stund eV troligt leda vil,
När som I lefven «å, rätt som at blifva döde
(Fast icke sättet är) ej vore allom öde.
Om nägon prophetie från första verdens dag,
Om någon fåfäng tro, om någon fåfäng ta neka
EV kunnat bilda in, en enda skulle vaneka,
Som unnan-drogos från så allmän dödsens lag;
Vor* doch ej ursäckt värdt, men ynekans fulla tårar,
At för en endas skuld gafs hundra tusend dårar.
XV: 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
