- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 15. J. Swedberg, H. Ausius, A. Amnelius, N. Tiällman, J. Schmedeman, P. Törnevall och C. Eldh /
397

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Eldh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Uppå den ena kant, en vårens även-bild

Så tydligt lyste fram, at sinnet ville hisna,

Man såg den gröna färg, som plär mot hösten vissna,

Ännu ej vara från sin friska fägring skild.

Man såg at våren var vid höste-tid å färde,

Och fant at sådan konst ej var af ringa värde.


På andra sidan var den liufva sommar-tid,

Så liuflig at hvar en sig kunde der förlusta,

Man såg de gula bi mot blomster gadden rusta

Och leta lefnads kraft med lif-lik flit och id.

Naturen sielfver tog sin almanach i händer,

At se om icke hon sig irrat i calender.


Vid tredie ställe fants en höste-liker höst,

Så lik, at hösten sielf uti Naturens klänning,

Ej viste mera fram af ondt och godt en blänning,

Ej mera gula blad, af frukt ej mera tröst;


Ty synen nögde sig med mognad utaf frukten,

Som reta smaken opp och tycktes fägna lukten.


Sidst syntes ävenväl en hviter vinter-tid,

Så skarp vid norra fiäll på Konstens kläder frysa,

At genom ögne-syn man tog uppå til rysa.

Naturen fälte sielf de snabba händer nid,

Och som hon skulle sig af denna konst förvilla,

Befalte gåssar gå på isen til at skrilla.


Doch fältes icke mod; Naturen sade: väl.

Du kan en lif-lös ting med målning efter-apa,

Doch lär du sådant ej med dina färgor skapa,

Som lif och anda har, består af kropp och siäl.

Straxt viste Konsten fram en hop af vackra bilder,

Hvar vid hon icke långt var från Naturen skilder.


Naturen måste då emot sin vilja se

Med undran och behag, at bilder lik som lefva,

Dem hon tilförne svept i dödsens bleka vefva

Än med en röder färg och liufva miner le;

Hon blef vid sådan syn så mycket mera häpen,

Som lifvet lyste fram hos den hon viste dräpen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/15/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free