Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Eldh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8.
Adoam.
Den stora verdsens book en nyttig läxa geer,
När som förfarenhet på sanningsmålet pekar,
Man lärer äfvenväl igenom skiämt och lekar.
Då man sig honungs bij, eij spinn len lijkt beteer.
Til hjertat snarest går hvad eget öga seer,
Då eij förfarenhet sin undervisning nekar.
Man finner äfvenväl til rätta bögde ekar,
Som af en skicklig hand vid första växten skeer,
At ungdom rätta in, den pröfvas aldrabäst,
Som sielf vid mogna åhr på fiere orter varit,
På resor godt och ondt, båd surt och sött förfarit,
Och städz sin ädla hog vid ärbarheten fäst;
Han har af andra lärt hvad han kan aodroin lemna,
Veet meer än blotta namn utaf en saak at nämna.
Athamaw.
En styrman felar tidt, när storm el1 mörker, dunst
Förhindrar synens gång och för’ på skiär.el’ klippa,
Den kan af vittre män, förvitelser eij slippa,
Som vid sin lefnad for’s af dvala eller brunst.
En domar icke kan, när motor eller gunst
Hans sinne tagit in, den ädla lagen skippa.
Vid sinnets rörelser så plägar lagen vippa,
Som skeppet uti storm, tidt hamnen sökt omsunst.
En dimba visar eij den aldrabästa koos
Och sanning finnes eij af förr betagen tancka.
En storm, när skieppet skall i yra vågor vancka,
Förvillar offta nog en väl förfaren loos.
Som dimba eller storm de skada skiepp och skuta,
Så skada domar’ns vett ett oförståud, en muta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
