Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Eldh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14.
IPhllooles.
Un dygd, som mången gång det hårda öde fått
At blifva nederstött utaf en vidrig lycka,
Har lårdt sit manna-bröst med stadighet besmycka
Öch modigt taga up de aldravärsta skatt.
Ty samvet henne gier et outsäjligt godt,
Der falskhet, hvilken stedz försöker dygden trycka,
Med blygd på slutet får uhr vundna fältet rycka
Och spegla all sin vinst uthi sin egen spått
Eii dygd fast offta tryckt eij nedertryckas kan,
Men växer under tyngd rätt som de skiöna palmer,
Der odygd siunga plär i förtid seger psalmer
Och seer sih undergång med slutne ögon an.
Sielf himlen giöra vill en ogudachtig blinder,
På det sit egit väl han vara må til hinder.
Fhilootetes.
Ett högt och ädelt mod, som uti krig och fred,
Igenom ondt och godt, har lärt at sig befästa,
Det kan med tålamod, när olycks-foglar giästa
Och himlen visar sig i sådan måtto vred,
Som vore det en hämd för någon bruten eed,
Vid värsta motgångz lopp förmoda sig det bästa,
Då vinner tolarnod och giör det aldramästa
När lyckan biuder på at störta hielten ned.
En Herkol kunde ey til himlen tagas an,
(Så fins det tecknat up i gamla skaldeskriffter)
FÖrn effter svåra prof en tålfft af hieltbedriffter
Häa- denne hielten giort til lyckans öfvermatu
Det är en dygdens art de sina at försöka
På det bon desto mer må deras låford öka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
