Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner von Rosenfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du bar dit folk ocb land, en hårdan stöt bevijst,
I nskån kt eo sådan dryk, som oss omkull bar sijst.
Docb bar du dem, soro tig af hiertat fruchta kunna,
Till deras såkerbet ett tecken velat unna,
3.
På det dit eget folk, elt folk som tig har kår,
För ofrid blifva frij ocb frälste fier ocb når,
Så låt tin bögra band, sig tbem till hielp utsträcka,
Så lät vår suck ocb böo till misskund tig opvåcka.
4.
Gud i sin helgedom ban föör ett heligt tabl,
Som mig sa frögda kan, dy skall iag Sucbots daal
Af mäta ocb derhoos mig Sicbem belt tilldebla,
Mig horer Gilead, ded kan mig intet fela.
6.
Man asse bar iag roed mitt välde underbracht,
Så år och Ephraim mitt bufvuds största macbt
Juda min förste är, Moab mitt kaar at tvätta,
Så lär iag ocb min foot utöfver Edom sätta.
6.
Isynnerhet så skall ded Pbilisteers land,
Mig fägna vänliga ocb villig gå till baud.
Ho år som leder mig, hvem är den som mig förer
Uti en fastan stad till Edoms starka dörar?
7.
Men skulle icke du, o Herre, giora ded,
Du, som oss drifvet bort ocb icke drager med,
Når båren gå i felt, acb ja, låt tig bebaga
Ocb far med oss åstad, bielp do oss fiendeu jaga.
8.
Ey båtar menskiobielp når nöden kommer å.
Men du, o Gud, åst den, som vij fast byggia på,
Med Gud så vele vij fritt våga all vår lycka,
Han lårer med en bast vår fiend1 nedertrycka.
XVI: 8. —–––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
