Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner von Rosenfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Psalm 62.
Een psalm Davids för Jeduthun at föresinnga.
Ajlen
1.
enast efter Ond så våotar no min siil,
Ty han mig hiel per vist, ban monde ochså vara
Min trost och mitt beskärm i ailoro nöd oeb fabra,
För alli mig störta kan, så skyddar ban mig vehl.
2.
Har lange ha I lust eene lijf si efteratå
Ooh som en lutand vågg ocb rembaat mnar knllryckia,
Sampt tånkia honom med ebr lögn och falskhet tryekia
Och pi forrådligt vija hans vabl fard undan gå.
3.
Men ded år ingen nod, min nål har alt akt bop
Allenast npå Gud oeb veoter, at ban Uger
Mig uti si tt beskårm och utur noden drager,
Ty år min vissa trost, at ban mig hielper op.
4.
Gud år min salighet, min klippa och min berg\
Min starkhet Gud och år, min ähra hau bevarar.
Hoppas på Gud, 1 folk, de siua ban forsvarar.
Den Gud sitt hierta gier, kan lefva utan sorg.
5.
Men meaniskorne tbe alsintet doeh formå,
Så kunoa feela ock bå myndige och store,
The våga ingenting så många som de vore,
Orålt och öfvervåld man ey må byggia på.
6.
Ert hierta låte sig af rifkedom ey dra,
Men hålla sig till Gud, som måebtig år allena,
Dåd bar iag ofta bort otaf Gods ord, thet reena.
Gud lönar hvar och en, som han förtient kan ha.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
