Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Didrik Granatenflycht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Da ar till tiäna skapt, men ofver mången råder,
Din egen herre giör du ofta till din tral,
Så at han mer på dig än som på solen skader,
Oob mår som draken eij for uthan skatten vål.
Da plågar alt för högt den dig för mycket älskar,
Du stiäler bort hans sömn och skiämmer bort hans dröm,
Förtar ull frögd, ja in* och uthvärts ro förfalskar,
Giör at han mer om dig än om sitt lif är öm,
Giör, at han knapt sig tror en mihl med nöije åka
Från sina tunga skrijn och plåte-fylta hvalf,
Och ängslas in till dess han dem igen får råka,
Och kan i ensligbet tillbe sin gyldne k alf.
Din* herres eller drängs syn, hiärna du förvillar,
När du mångfaldig är, och oflfta räknas skall,
Hans finger sölas bort, som dens i skorsten filar,
Och dens, som öser mull och går med boskap vall.
När som da gi öra mes mast, är du en farlig giömraa,
Orsakar mången sorg, at tiufven dig eij stiäbl,
At elden dig eij tär; man kan .dig sällan glömma,
Ja, mångeu achtur dig, mer än sin dyra siäl.
Och det är fasligt oog, at evigheten långa
Eij tänckes på hos dem, som i din kiärlek stå,
M da från himlens väg bar fört och föör så många,
At du’ syns villia snart om alt i tiden rå.
Men Petras har dig dock fördörat i Simons händer,
Som mente andans krafft för dig skull vara fabl,
Den rijka mannen blir af evig låga bränder,
Seen han en liten tid med dig satt i sin sahl.
O, at ditt lumpna skeen eij mer än fem hanz bröder
I fasligt mörcker fört, från herrligbetens sohl;
Men som du har din tbron i nord, ost, väst ocb söder;
Så bar den rijka man än äfven där siu stohL
Deu dårea, som för lång siu tideräkning giorde,
Då han rätt väl föruögd vid fulla lador satt,
Och med all vällusts smak sin siäl i tankar smorde,
Måst finna, at han deo eij ägde öfver natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
