Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skref vid sjutton års ålder. Sina tidigare versförsök
meddelade hon eljest blott några intimare väninnor, ifrån hvilka
de dock snart spriddes i mångdubblade afskrifter, och den
lärda och vittra flickans rykte förstorades med hvarje nytt
stycke, som blef bekant. I sällskapslifvet vann hon
ickeheller mindre bifall för den glädje, hon genom sitt anspråkslösa
och angenäma umgängessätt spridde omkring sig.
Under sitt ärfda namn uppträdde hon aldrig offentligen
såsom författarinna. Det var först sedan hon 1680
ingått äktenskap med en man, som förstod att uppskatta
hennes själsgåfvor, hon lät öfvertala sig dertill. Denne
man var den redan då såsom fornforskare, myntkännare
och miniaturmålare allmänt aktade Elias Brenner, hvilken
sedan blef assessor i antiqvitetskollegium. Likhet i tänkesätt
och lynne gjorde detta äktenskap till ett paradis af
ömsesidig sällhet. Han uppmuntrade henne till poetiska
öfningar, skaffade henne de bästa tyska och latinska
förtattares skrifter och var henne äfven behjelplig att lära
franska, italienska och holländska språken. Ifrån denna
tid strödde hon omkring sig verser på såväl modersmålet
som äfven på latin, italienska, franska och tyska. Hennes
ryckte spred sig vida omkring och de amplaste lofskrifter
strömmade till henne i mängd ifrån när och fjerran, till
och med från Spanien, dit hennes skrifter äfven banat sig
väg. Tvenne nunnor, den ena i Alcaraz, den andra i
Mexico, helande henne såsom musa decima, musa polare, unica
poetissa Visi-Goda, clara Sybilla Visi-Goda, mas docta y mas
eleganta. Af landsmän, som höjde hennes lof, må nämnas
Urhan Hjärne, Olof Rudbeck, Haq. Spegel, Emanuel Svedberg
(Svedenborg), Torsten Rudén, Olof Hermelin och Jacob
Frese, utom en mängd mindre kände författare.
Sålunda prisades fru Brenner af sina samtida såsom
den andra Sappho, såsom den tionde Sånggudinnan. Men
ett yngre slägte reste sig och kom till en motsatt åsigt.
“Sångarkonungen i utdödt hof“ förklarade att fru Brenner
“skref på flera språk lika väl eller rättare lika illa“, och
detta omdöme har sedan såsom kungsord blifvit upprepadt,
då fråga varit om fru Brenners författarskap. Hennes
samtida, kammarrådet Adlerstedt beklagade hennes
bortgång i en grafskrift, som slutar sålunda:
Vår svenska poesi med dig i grafven går,
Och skaldebarnen stå förskräckte och hel stumma.
Farväl vår poesi! God natt du hedersgumma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
