Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Til den ädle och högvyrdige herren
Thoms Kiago,
biskop uppå Fyen.
Den 13 Jnnii 1696.
Kin Clio, vänd igen at ligga mig i öra,
En q vinna anstår bäst at bli ocb lefva tyst,
Hans himmelböga låf står intet at förmehra,
Men at jag däremot förlorar, det är vist
Skal med en olärd dicbt jag verlden uppenbara,
På b vem de danskas prijs i dichtandet beror?
Giöra det til bans beröm ell’ ställes mitt i fara?
Neij, Kingo är och blir min ros förutan stor.
Lät, lät mig än som förr en sedig vordnad visa,
Med tyst och tillyckt mun bebedrar man som bäst,
Alt hvad förundran värt, ocb b vem beböfver prisa,
Ett minne läogst föruth vid evigbeteo fäst.
Men lät mig däremot i tacksamt hierta giömma,
Påmin mig alt för ett bans pennas underkrafft,
De himmel-lärde ord, där andans tröst är hemma,
Och alt det siälagagn, jag af bans skriffter haft.
Så kan jag, utan til hans dyra namn at röra,
Mitt föresatte måhl och det jag syfftar nå;
At siunga solens pris är icke allas giöra,
Som varma, 1ius ocb lif af hennes stråblar få.
Dock, töfva tils jag rätt mig än en gång besinner,
Han är med mitt beröm, det vet jag, intet tient,
Ho vet, om likväl han så illa lyda fiqner
Den tacksamhet, den han i Sverige intet vänt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
