Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vet fördenskul viet, at hon bos Christa na lefver,
Förutan ändalykt dens högstes åsyn ser,
I ångla salskap stadd sin röst för Gad upbäfver,
Sit belig stammer an, som alla belgon gör’.
Slikt vore macktigt nog min sorgse bag at stilla,
Jag arnar mangen gang at kyssa Herrans ris,
Men när jag sedan hör, sig barnen jämra illa,
Då ängzlas jag på nyt appå et annat vis.
Jag tanker: Store God, om dig behagat läna
Mig än på någon tid min såte akte vän,
Jag hade kunnat dig så och min konang tiäna,
I större rolighet, strax tanker jag igen:
Alzvåldig store Gad, förlåt de snode tankar,
Hvi vil en syndig man med dig til rätta stå?
Jag tror da iogen last på mina skuldror sankar,
För än do pröfvar forst hvad tyngd jag tåla må.
Så blandas trost ocb gråt, til des jag målet hinner,
Så ömsar bit ocb dit min tanka mången gång,
Til des, ho vet har snart, mit timeglas utrinner,
Ocb jag i ångla lind forbyt min svane-sång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
