Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Har du redliga dömt, så må du vänta belöning:
Har du vrångliga dömt, så följer straffet i domen.
O, du stolte betänk din pragt i dyrbara kläder.
O, du sköna begråt din granlåts dårliga tycke.
Som långt högre du går än Zions döttrar i stolthet,
Må du vänta dig ock til slut långt svårare plågor.
Bättra dig, än är tid. Lägg af din syndiga prydnad,
Dit fåfängliga prål, beströ din bjessa med asko.
Mera behagelig är för Gud dit krossade bjerta,
Än din krusade lock, diademe och flätade nacke.
Kroppen tarfliga skyl, men kläd des fägrare själen.
Kroppen rutnar i mull, men själen oändliga lefver.
Fägring ändtliga får i grafven en ynkelig ända.
Lärdom blifve berömd, när lärdom rättliga brukas.
Lärdom prydelig är så väl for gamla som unga;
Men derjämte beles, när blott han stadnar i scbol-gräl.
O, du lärde, betänk huru du din lärdom har användt.
Eget mera du sökt än nästans nytta befrämjat.
Dråplig i snille du lyst, men minst upbvggliga skrifvit.
Pund du rikliga fått, men gudlöst ofta dem användt.
O, du lärde, begråt din lärdoms skändliga missbruk.
Blif nu rättliga vis, så kan du Gudi behaga.
Träd, du fattige, fram, som ständigt knorrar i motgång
Och förtrytliga ser din nästas lyckliga välgång,
Du, som verkliga tror, at Gud dig korset har ålagt,
Som din ogudelighet dock sjelf kan snarare vållat.
Med dit syndiga knot din nöd du dagligen Öker,
Och ju längre ju mer från Gud dig stundliga vänder.
Ängra, begråt din synd, din stora otolighet afbed.
Men du fattige, du, som Gud dit goda bercfvat,
Tag med vördnad emot din faders kärliga tuktan;
Fast ban risar ibland, han dock på sidstone lisar.
Toligt draga sit ok är bättre än klaga deröfver.
Korset lättare görs, så framt vi bärat i stillhet.
Men du rike, som här hvar dag så kräsliga lefver,
Träd nu närmare fram. Til dig de fattige ropa:
Si, vi fattige gå som bleknade skuggar af hunger!
Du de fattiga ser, men föga de fattiga bjelper.
Du de nakna beler, som ropa: Vi fryse, vi svälte!
O, du rike betänk, hvad Jacob märkliga talar:
“Gråt, du rike, ja tjut, din vällust hafver en ända,
Si, din plåga beredd, din jämmer snarliga nalkas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
