Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad dig smakade förr så sött som såcker i munnen,
Skal förvandlas til surt, ja sidst förbytas i galla.
Hvad du tröstade på skall nu försvinna med allo.
Alt dit samlade guli förrottnat ligger i mullen,
All din kostliga skrud förtärd af matkar och ormar,
Alt dit skinnade gods af rost förderfvat och upfratt.
Rosten utaf din skatt mot dig skal grufliga vitna,
Och skal fräta dig up, som silfver frätes af ergen.
Hvad du samlat ihop skal dig på sidstone bränna.
Si, de som arbete gjort för dig på marken och åkren,
Ropa och fodra nu lön, den du dem svikliga snillat,
Och deras ängsliga rop har trängt sig skyar igenom.
Herren bar hört och märkt de fattigas ynkliga tårar.
Här du sväfvat i pragt och dagliga lefvat i vällust,
Och dig skändliga gödt, liksom man göder en oxa.“
Ach, du rike betänk, huru du Guds gåfvor bar användt.
Räkning fodras i dag, hvad vil du svara din herra?
Helvetit är tilreds, sina grufliga käftar at öpna,
Der bland svafvel och eld både obarmhertige rike,
Som de fattiga trykt, och veridens girige trälar
Ligga med ormar i lag, med mörkrets andar i sälskap.
Detta, du rike, betänk, så framt du tänker at undgå
Eldens grofliga nit samt hämndens eviga lågar.
Men som såpa kan ej morianen hvitare göra,
Elf förvandla des hud, så lära de girige fåfängt
Stå til at ändras i tid, men snarare blifva de värre.
Ach, du girige träl, ach, at du kunde besinna,
Det dit sparade gull skal störta dig ända til afgrund.
Kan du rättas i tid, så gif til spillo din afgud.
Bättre är dödan i tid, än han skal döda dig evigt.
Du, som lyser i dygd, som dygdens verkliga mönster,
Törs väl billa dig in, det bättring föga dig angår;
Men, min redlige vän, lit ej på vandskliga färgen,
Stryk din skenbara dygd på Guds ords riktiga profsten,
Då, tör hända, du blygs för hvad tilförne berömdes,
Och nu finner, at alt är blott et svikligit irr-blos.
Gull ej kalle man alt, hvad gullet liknar i glansen.
Mången lyser i dygd, men dygd ej hyser i hjertat.
Dygd, ej helgad i Gud, är ofullkomlig och hednisk,
Bast man lyser i dygd, som Gud allena behagar.
Träd, du dygdige, fram, lät nåden tukta din anda,
Och dit dygdiga ljus lät uppenbarliga lysa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
