Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Desse de lura nu på tilfålle at morda hvar andra
Och gå lönligen om med list at störta sin’ egna.
Således ar ock så dens våg, som girighet ålskar;
Ty sina vänner han ock på slutet upoffrar i döden.
Vishet ropar, och hörs des röst på gatomen almänt.
Hon predikar uti stads porten och höres i staden:
Ach, huru länge, I Håk, velen I fåkunnighet älska,
Och så skändliga spott alt fort, I spottare, drifva?
Skal til evärdiiga tid förstånd af dåromen hatas?
Vänder igen til mig och til min skäliga tuktan;
Märker upå mit tal, jag vil utgjuta min anda.
Men medan I mit rop så platt förvägrat at hora;
Jag uträkte min hand, och vårdat har igen at aktat,
Och mina nyttiga råd har man bortslagit i vädret,
Samt ej tagit emot min näpst och kärliga tuktan.
Så skal jag deremot ock le vid olyckones ankomst,
När det träffat har in, hvårföre I svårliga frukten:
När eder ock som storm stor fruktan fallit har öfver,
Och med olyckones yx förderfvet i dörene möter,
Samt förtviHan oeb ångst har satt edra själar i bäfvan,
Då skola de mit namn påkalla och topa med ängslan,
De skola ropa, men ej skal jag på ropene svara,
De skola söka mig ock, ja bittida söka mit ansigt,
Men skola finna mig ej: jag skal bortvända min ögon.
Der före ock som de så platt föraktade vishet,
Samt utvalde sig ej Guds vägar och heliga fruktan,
Men vanvördade platt mina råd och kärliga tuktan,
Så skola de på slut ock äta af fruktene sjelfve,
Som de samlat ihop uppå sina dårliga vägar;
Och deras il laka råd skal dem på sidstone mätta.
Den fåkunnige skal på slutet i villone dräpas;
Dårans trygghet uti förderf skal slutliga störtan.
Men hvar och en, som mig lydaktliga följer och hörer,
Han skal tryggliga bo samt ej befrukta det onda.
2 Cap.
Herlig nytta deraf at man vishetena söker.
Älsklige son! Om du vilt fatta min alfvara lärdom,
Och mina bud hos dig i hjertat noga bevara,
Och vilt graonelig akt uppå vishetena gifva,
At dit hjerta du til förstånd lydaktliga böger:
Ja, så framt du med håg och lust vishetena söker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
